Hmm, jag hade tänkt skriva ett ganska känslomässigt och djupt inlägg men hittar lixom inte rätt början, hur känner jag mig egentligen?

En sak är säker, jag känner mig fri! Jag har varit singel i 2 år och jag har aldrig känt mig så fri som jag känner mig nu, fri från känslor. Jag är lycklig för en gångs skull. I några veckor har jag känt så här nu och livet leker verkligen.

Om man inte förväntar sig så mycket av livet så blir det färre besvikelser...

Jag har varit en idiot i flera år, har kärat ner mig i kille efter kille, men nu har jag till slut förstått vad för sorts kärlek som är viktigt i livet. Kärleken till sig själv och dem som bryr sig om en. Jag ångrar ingenting som jag gjort, det är bara onödigt, men jag tänker inte fortsätta på den här banan nu!

Ville bara få det sagt, så vet ni vad ni kan förvänta er av mig, ge mig kärlek och få kärlek tillbaka :P

Pössen