hmm.

Jag får inte den där pirriga känslan i magen längre. Jag tänker inte längre på honom hela tiden, jag förknippar inte längre alla låtar jag hör med honom. Kvar finns bara minnena av allt detta och allt som har hänt. Möjligen är jag redo att gå vidare eller så är det bara en fas som gås igenom.

Men vem vet?? Inte jag iaf...

Kommentera mera!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0