Klockan börjar närma sig sju, solen är på väg upp. Jag kan inte sova.

Jag tänker alldeles för mkt! Jag har låtit känslorna ta över, och det är inte bra. Alltså jag förstår inte hur jag kan bli så upprörd över en sån minigrej. Hade det vart någon annan så skulle jag bara blinkat och gått vidare hur lätt som helst. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, förstår verkligen inte hur det hade kunnat bli såhär. Vet inte vad jag borde gjort annorlunda?!?

Som sagt: Jag tänker för mkt! Men det är sån jag är helt enkelt...

Sa jag att jag var ute inatt? Kanske inte så svårt att förstå.. Fick förresten höra lite intressant skvaller från oväntat håll. Tänk vad man får höra bara man bjuder på en ciggarett ;).

Idag skulle jag hemskt gärna vilja ha sällskap, jag vill bara tänka på nåt annat. Bara umgås lixom. Känns dock som att mina vänner inte tar mitt känslotillstånd på allvar. De bara rycker på axlarna och tänker "Det går väl över så småningom". Saken är att det går inte över. Det blir bara värre. Snälla jag vill bara ha någon att krama.

Fan vad deppig jag låter! Men ring gärna, jag känner för att prata idag.

/puss och kram