Jag vet inte riktigt var jag ska börja att skriva om, det känns som att jag har så många småsaker som är värda att nämna men ingen större händelse, iaf. Detta kommer antagligen bli ett väldigt långt inlägg!

Förmiddagen idag var hemsk, jag var tjurig som fan pga min visdomstand som gör ont. Den håller väl på att komma ut på allvar nu. Men det är jobbigt som fan. Vill bara stoppa upp massa bomull i kinden men blir så fruktansvärt torr i munnen då! Sofia fick erfara min tjurighet när hon kom hem till mig efter skolan. Stackarn, jag skällde ut henne för varje liten grej typ.

Sen kom mamma för vi skulle hälsa på morfar på sjukhuset. Han skulle blivit utskriven idag men läkarna ångrade sig. Tydligen var det för att de skulle ta några fler prover. 
Men usch vad jag hatar sjukhus! Har lite dåliga erfarenheter från min tidiga barndom. När jag var 5-6 år så blev min gammelfarmor Vivian sjuk i cancer. Jag älskade henne så mycket, hon var dessutom bara 75 år och vanligtvis väldigt pigg och kry. Jag tjatade alltid om att vi skulle hälsa på henne innan hon blev sjuk. Jag har förträngt det mesta från den tiden men farmor har berättat att vid ett tillfälle så hade hon blivit ledsen och då hade jag suttit vid hennes sida och hållit henne i handen och tröstat henne. Det var precis i slutet. Jag blev helt förstörd när hon dog, grät jättemkt efter det.och hade dödsångest i flera år efteråt. Tvingade mina föräldrar att köpa hennes hus och flytta in dit också när vi ändå var tvungna att flytta (Sofia föddes i den vevan).
Men iaf, när jag kom in i rummet som morfar låg i så såg det precis ut som det som Vivian hade lagt i den sista tiden när vi hade besökt henne på sjukhuset. Alla mina minnen kom tillbaka och jag började nästan gråta. Morfar hade inte varit långt ifrån döden när han fick åka ambulans, tydligen hade hans urin varit förgiftat och det hade gått ut i blodet. Hans ögonvitor var tydligen helt gula ... Men nu mådde han bättre och kommer förmodligen att skrivas ut om ett par dagar. Tur det, men frågan är om det inte kommer hända igen när hans lever nu är som den är :(. Only time will tell...

Jaja, nog med tråkigheter, åkte till farmor efter sjukhusbesöket och tog en promenad med henne. Det kändes fint, trots att jag var så illamående. Vet inte vfr men misstänker stark att min tand är inblandad.

Imorgon ska jag sluta att förstöra mina dagar, det är nu jag ska göra det som jag alltid klagar på att jag aldrig hinner med att göra. Typ baka, laga spännande maträtter, lära mig massa saker, träna m.m. Så jag ska faktiskt upp redan klockan åtta imorgon bitti och sedan ta en joggingtur upp till Liz. Har förvarnat henne att jag kommer och väcker henne vid niotiden ;).

Så jag ska nog lägga mig och läsa nu. Tack för idag!