jahopp, vilken tråkdag jag har framför mig. Och den har inte börjat så jätteoptimistiskt heller. Så här har den sett ut hitills:

Vaknade

Tog medicin

Somnade om

Blev väckt

Somnade om
 
Blev väckt av telefonen

pratade med farmor i telefon

Gjorde behandling på tänderna med äcklig gelé

Sköljde med flour

läste tidningen

svarade i telefon

pratade med mamma

svarade i telefon

pratade med Stina (hennes dator har blivit stulen!)

läste markbladet

gjorde thé

drack thé

satte på datorn...

Är så störig på att ingenting händer, jag gör ingenting nyttigt när jag går runt här hemma hos farmor. Det är liksom min grej att göra allt samtidigt och när jag inte har något blir jag nästan tokig, särskilt när jag behöver något som får tankarna att försvinna från hur jävla ont jag har!

Dock fick jag lite andra tankar igårkväll...

...jag tänkte på "han" igår. Kändes lite konstigt eftersom jag aldrig brukar tänka på "han" nuförtiden. Det var så fruktansvärt längesedan nu. Känns som allt hände i ett annat liv, i en annat tidsepok. jag funderade på hur han har det nu. Vad han tänker på? Hur hans nya tjej är om han har någon?!? Är han lycklig? Jag kan inte heller komma ifrån tanken på om han tänker på mig ibland...? Är det själviskt av mig?

Jag kan fortfarande inte förstå vad som hände och jag tror det är det som gör att jag fortfarande blir olycklig av att tänka på honom. Sussi trodde det skulle vara vi för evigt, och innerst inne trodde nog jag det också. He completed me.

Tro inte att jag inte har kommit över honom, för det har jag för ganska längesedan. Hade nog inte fått några känslor om jag träffat honom idag. Det är minnena som hemsöker mig bara. Det som dök upp i min hjärna inann jag skulle somna inatt var sista gången vi träffades. Jag kramade honom som om jag aldrig velat släppa taget för jag visste att om han går nu kommer han aldrig komma tillbaka. Jag hade förstås rätt. Han vände ryggen åt mig och fortsatte med sitt liv. Något som det verkligen är dags att jag gör nu!

Skärpning Sabina!

Tänk en fiskelina som har trasslat till sig, det vet många att det är ett rent helvete att trassla upp. Så känns mina tankar just nu. Jag måste trassla upp det knut för knut, på ett medotiskt sätt. Inte försöka ta allting på en gång!

Suss, jag vet att du har rätt. Jag måste "öppna" ögonen. Det kommer ta tid dock.