Depp, depp, depp!

Söndag idag och jag är deppigare än jag normalt brukar vara på söndagar. Mitt liv känns så kasst just nu, bara massa skit att tänka på och ingenting muntrar upp mig. 

Känns som jag hitills inte åstadkommit någonting med mitt liv. Snart 20 år har jag haft på mig! Jag har aldrig gjort något riktigt bra. Jag är bara knas! 

Det enda jag kan göra är att supa och göra bort mig, känns som det inte blir så mkt mer än det. Nu när jag har varit nykter denna helgen har jag förstått hur jäkla beroende jag är på att dränka mina sorger i alkoholens tecken. Det känns otänkbart att stanna hemma nästa helg oxå, men på något vis så känner jag faktiskt på mig att det blir så. 

Har tänkt en del på förra helgens händelse. Vet inte riktigt vad jag ska tro längre. Har jag varit helt blind i typ 5 månader? Han får mig att bli helt koko bäng bång lixom. Men om han inte vill ha mig på riktigt så kanske jag ska lägga ner allt detta. Börja träffa någon annan kille kanske, helst någon som inte har några kopplingar till någon annan jag har träffat. Men jag tar det som det kommer, det är upp till honom nu! Det är ju egentligen han jag vill ha ju, men har nästan gett upp hoppet nu på att han vill ha mig... 

På lördag är det "alla hjärtans dag". Ännu en anledning för mig att deppa ihop. Usch vad den dagen alltid har varit deprimerande för mig! Vill inte att det ska bli så i år igen!

Ska nog inte blogga på ett par dagar nu, behöver en liten paus från detta. Men jag lovar att inte lägga av helt! Det skulle vara otänkbart.

/puss och kram