Okej, andra inlägget för dagen men jag är ledig och har inget bättre för mig!

Tog trots vädret en promenix med Louise förut, dock en kortare runda en normalt. Sen plingade jag på hos Suss och fick sällskap hem. Fast hon blev snart hämtad av sin mor för att åka till borås. Dock han jag prata med henne om lite viktiga saker som jag har grunnat på och hon sa en sak som jag inte har kunnat släppa riktigt, något jag har väntat på att få höra i flera månader. En bekräftelse liksom.

Det känns som det är nära nu och det gör mig osäker. Drömmar är ju drömmar och verkligheten är en annan. Tänk om jag ångrar mig när det är gjort, tänk om det blir för stor omställning för mig. Jag börjar faktiskt bli rädd för framtiden, rädd för att jag inte ska trivas i den, för att vardagen ska bli för banal. Att samma saker händer varje dag. Samtidigt kan jag inte undvika den och måsta göra den så bra och trygg som möjligt.

Min dröm har länge varit att bli en Svensson, alltså inte heta det i efternamn utan bli den typiska svensken. Ha ett bra jobb, en villa som är lagom stor, 1-2 bilar varav den ena ska vara kombi, en man som stöttar en och har en trygg famn man kan fly till och en liten barnaskara :). Det är bara det att just nu känns det så främmande, så långt in i framtiden. Samtidigt vill jag inte ha det livet som jag har nu så mkt längre till, faktum är att jag vet ingenting alls och därför börjar jag nästan gråta! Bara att skaffa pojkvän skulle göra mitt liv så mkt annorlunda, det skulle vara så mkt som jag inte längre skulle kunna göra. Därför försöker jag se till att jag verkligen träffar den rätta innan jag binder mig. Jag har egentligen redan träffat den rätta, men jag är rädd.. rädd att någonting ska gå snett. Mitt hjärta har krossats så många gånger förut, ända sedan jag var litet barn. Det är det absolut värsta som finns och jag vill inte att det ska hända en endaste gång till!

6 ggr har jag varit förälskad, och 6 ggr har det gått åt helvete. Senast gången jag var förälskad var för mer än 1,5 år sedan och nu håller det på att hända igen. Jag kan inte göra något åt detta, jag vill egentligen inte heller. Usch jag är så förvirrad!!

Åhh, mina vänner, bli inte allt för oroliga för mig nu. Såna här tillstånd brukar jag hamna i när jag har för mkt tid över. Bara jag får lite att göra så går det snabbt över.

/Puss och kram