Ett låångt år

visst är det konstigt att man går och tänker massa djupa och känslosamma saker man ska skriva om i bloggen men så när man väl sitter där blir inlägget ändå bara ytligt och förutsägtbart. Idag ska jag bryta det mönstret!

Jag har nu varit singel i ett år och, tja, någon vecka. Visst har man haft sina utsvävningar med några killar men det har aldrig riktigt blivit något seriöst. Nu den senaste veckan har jag funderat väldigt mkt om det här. Är helt enkelt den nakna sanningen att jag inte kan binda mig? Att jag förgäves väntar på "the one"? När jag går ut på krogen med mina nära vänner tror jag att dem får uppfattningen om mig att jag letar efter ett seriöst förhållande. Det trodde jag med. Men efter lite ordentligt funderande (det finns inte så mkt annat att göra när man inte har internet hemma) så har jag kommit fram till att jag bara söker efter bekräftelse. När jag har fått det, då dumpas killen i dem flesta fallen! 

Jag har också kommit fram till att jag ska ändra på mig. Istället för att leta efter den rätte, så ska jag "pröva mig fram". Jag vill minnas att min 6 år yngre syster gav mig detta rådet XD

Jag kommer ihåg att på min namnsdag förra året så firade jag att jag kunde leva det underbara singellivet. Igår var det min namnsdag igen, och jag tycker inte längre att singellivet är särskilt underbart. Jag njuter inte längre av att vara ute på krogen och få några tillfälliga kontakter då och då. Jag kanske trots allt äntligen har blivit mätt på bekräftelse.

Tänk på vem jag var för ett år sedan och vem jag är nu. Jag vill påstå att detta är två helt skilda personer. Under detta året har jag utvecklats så fruktansvärt mkt. Jag som förut var en blyg, på ytan oskuldsfull tjej utan ambitioner har istället blivit en social (enligt många som jag lärt känna senaste månaderna), utåtriktad och med fasta mål inom min yrkesroll. Detta året känns nästan som hela mitt liv.

Nu kan jag bara inte låta bli att undra vad som kommer att bli av mig. Vem kommer jag vara om ännu ett år. Det är ingen som vet. Allra minst jag...

/puss och kram


Kommentera mera!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0