Jag har nu ett antal dagar ätit i min gamla skolmatsal på högstadiet, på grund av praktiken. Idag fick jag ett plötsligt infall av min gamla högstadieångest! Det började när jag skulle gå in i matsalen och min gamla mattelärare stod i insläppet. Jag fick plötsligt rysningar i hela kroppen. Jag drog mig undan och agerade blygt. Flackade med blicken och hoppades innerligt att han skulle lägga märke till mig, samtidigt som jag bara ville smita undan! (vill tillägga att han var en riktigt bra och populär lärare). 

   iaf lyckas jag smita förbi insläppet medan han pratar med en annan lärare. Så att han inte får en chans att hälsa. Jag börjar ta mat, utan att kolla åt det hållet. Plötsligt kommer en annan gammal lärare och hälsar på mig. Och jag hoppar nästan till med tallriken. men det var lungt. Det var en lärare som jag aldrig han fästa mig vid eftersom jag bara hade honom i ett år. Men han kände igen mig!!! 
  
   Jag har nu börjat ta mat. Jag ser på matteläraren och han står fortfarande och pratar med den andra läraren (som för övrigt jag praktiserar hos). Jag ser att dem slänger lite blickar åt mitt håll som om dem pratar om mig! antagligen typisk högstadieparanoia tänker jag bara och fortsätter ta mat. Jag vänder mig om, och där står han och ger mig ett sådant marigt leende som bara han kan göra. Riktigt retfullt och lekfullt! Han lade märke till mig :)). Jag börjar darra i hela kroppen av glädje, jag kände mig som 14 år igen. Men sen fick jag massa flashbacks från min inte så lyckliga högstadietid och fortsätter att darra av den anledningen! Så sitter jag under hela lunchen och darrar och flackar med blicken samtidigt som jag pratar med läraren som jag följde idag. Hon måste ha märkt att det var något fel med mig!

När jag går ut från matsalen springer jag på min gamla bildlärare. Jag gillade aldrig henne. Hon känner inte igen mig, eller hon säger iaf inte hej. På grund av henne sitter den där jobbiga darrnigen kvar i kroppen fortfarande. Dock inte lika farligt som förut. Men jag förstår nu hur jäkla dåligt jag mådde på högstadiet. Hur illa jag trivdes. Jag är glad att jag inte går där längre och tycker riktigt synd om min syster som nyss har börjat sjuan.

Jag träffade sammanlagt 5 gamla lärare idag. Några bra, några lite sämre. Men aldrig trodde jag att dem skulle väcka så många minnen som jag hade förträngt och inte ville veta av längre!

Nu ska jag sova på saken och förberada mig på ännu ett besök i Ängskolans matsal imorgon. Önska mig lycka till!

/puss och kram