Lärare
Jag tycker det är bissarrt! Jag vet att det inte är så konstigt egentligen men lyssna på det här: Alla på skolan avgudar den här läraren (alltså en skola som är många ggr så stor som skenes gymnasium!). Hans föreläsningar är dem bästa! Jag har läst en av hans böcker och jag har referat till honom på mitt arbete. Alltså man kan kalla honom en akademisk kändis.
Men vet du vad den här människan gör! Han ringer och väcker mig klockan 10 på morgonen och vill att jag ska komma på ett möte imorgon. Jag har fått ett mejl som jag har glömt att svara på så han ringer för att påminna. Jag känner mig så pinsam så det är inte sant. Inte bara det att jag svarar lite halvt nyvaket. Jag har inte svarat på mejlet heller! Självklart måste jag ju tacka ja till mötet imorgon då!
På tal om lärare! Jag fick en smärre chock igår vid lunchtid ungefär. Våran grupp i seminariet hade gått ut för att disskutera en uppgift i cafeét. Jag som var halvvägs på väg att somna var tvungen att köpa en kaffe. När jag står där och nästan gnuggar mig i ögonen och är riktigt nära att somna så ser jag en syn som får mig att tro att jag drömmer. Där går min gymnasielärare Bjarne förbi lite längre bort!!!! Jag som blev så jäkla förvånad ropar till högt "BJARNE" (utan att han hör) men Emma som står brevid mig blir nästan döv ^^. Jag vet inte om det var den händelsen eller kaffet som fick mig att vakna, tänk vad världen är liten egentligen! Jag ville gå fram och hälsa, men med tanke på att vi hade en uppgift att disskutera och var tidsbegränsade så kunde jag inte det. Men det var kul att se honom iaf!
Det är något speciellt med yrkesgruppen lärare! Jag måste påstå att det finns inte en lärare som är lik en annan. Alla är speciella på sitt sätt. Det känns sjukt att jag ska bli en av dem. Jag hoppas bara att jag inte kommer bli en sån där tråkig lärare som bara står och har genomgångar vid tavlan och förväntar sig att eleverna bara ska lära sig något bara *poff*. Nej, jag vill bli en engagerad lärare, som dock inte låter det gå ut över privatlivet. Jag tror att det är lätter sagt än gjort...
/puss och kram
Men vet du vad den här människan gör! Han ringer och väcker mig klockan 10 på morgonen och vill att jag ska komma på ett möte imorgon. Jag har fått ett mejl som jag har glömt att svara på så han ringer för att påminna. Jag känner mig så pinsam så det är inte sant. Inte bara det att jag svarar lite halvt nyvaket. Jag har inte svarat på mejlet heller! Självklart måste jag ju tacka ja till mötet imorgon då!
På tal om lärare! Jag fick en smärre chock igår vid lunchtid ungefär. Våran grupp i seminariet hade gått ut för att disskutera en uppgift i cafeét. Jag som var halvvägs på väg att somna var tvungen att köpa en kaffe. När jag står där och nästan gnuggar mig i ögonen och är riktigt nära att somna så ser jag en syn som får mig att tro att jag drömmer. Där går min gymnasielärare Bjarne förbi lite längre bort!!!! Jag som blev så jäkla förvånad ropar till högt "BJARNE" (utan att han hör) men Emma som står brevid mig blir nästan döv ^^. Jag vet inte om det var den händelsen eller kaffet som fick mig att vakna, tänk vad världen är liten egentligen! Jag ville gå fram och hälsa, men med tanke på att vi hade en uppgift att disskutera och var tidsbegränsade så kunde jag inte det. Men det var kul att se honom iaf!
Det är något speciellt med yrkesgruppen lärare! Jag måste påstå att det finns inte en lärare som är lik en annan. Alla är speciella på sitt sätt. Det känns sjukt att jag ska bli en av dem. Jag hoppas bara att jag inte kommer bli en sån där tråkig lärare som bara står och har genomgångar vid tavlan och förväntar sig att eleverna bara ska lära sig något bara *poff*. Nej, jag vill bli en engagerad lärare, som dock inte låter det gå ut över privatlivet. Jag tror att det är lätter sagt än gjort...
/puss och kram
Kommentera mera!
Trackback