23 December, vädret är kallt men solen skiner. Dock syns ingen snö utanför. Jag har precis satt på en julcd för att försöka komma i stämning och det mesta är klart inför uppesittarkvällen. Ska bara sätta på mig lite snyggare kläder och sen kan julen börja.

Så här i juletider brukar jag dock bli en aning deppad, därför att julen är en kärlekens högtid. Det är då man ska bry sig om dem som står en närmast och älskar mest. Men ibland kan jag känna att den moderna julen inte alls är så. Först är det massa stress, sen är det ekonomiskt ångest, och för att inte tala om ångest för sin vikt pga all julmat. Sen ska alla barn bråka om sina dyra julklappar. Det känns inte riktigt rätt. Sen kommer juldagen, och då ska man träffa vännerna (såklart) och dricka sig aspackad och gå ut och festa och synda.

Jag kommer ihåg hur magisk julen var när jag var barn. Man låg vaken och väntade spänt på klapparna till julstrumpan, och granen som var så vacker tidigt på morgonen när det fortfarande var kolsvart ute. Hur gott det var med julskinka och vilken underbar gröt mamma gjorde! Sen Kalle Anka hemma hos farmor med julbakelser och på kvällen sen släktkalas. 

Jag känner att det är något som saknas nu, men jag kan inte komma på vad. Kanske är det att mitt i all stress över att allt ska vara perfekt så glömmer man bort vad som verkligen betyder något: Kärleken. 

Pratade med mormor förut, hon sa att det skulle komma lite snö imorgon. Kanske denna julen blir magiskt iaf. Jag är en optimist, jag tror på julmirakel...